en vecka kan kännas som månder,
jag blir sårad.. jag låter mig själv bli sårad och jag förstår fortfarande inte varför.
jag har min bästa vän , min bättre halva. Hon ser allt på mig, hur jag mår, vilken väg jag borde ta och jag är tacksam för det. utan henne hade jag inte vetat var jag skulle stått.

jag vet att du bara vill mig väl, du vill inte såra mig.
men du gör det, gång på gång. Varje gång känns som en kniv i mitt hjärta, du får mitt hjärta blöda.  Men ändå kan jag inte släppa dig, när jag ser dig får du mitt hjärta slå dubbelt , jag kan inte leva utan dig. Jag såras med dig, men utan dig? då vet jag inte var jag hade stått.
1 år och tre månader har gått, snart 4. Vi har haft det upp och ner, vi har haft våra stunder och jag älskar dig mer och mer . Vi har strulat till det på nästan alla sett, men ändå har vi fortfarande varandra. Jag är rädd för kärlek, jag är rädd för livet, jag är rädd för mig själv, för att jag ska bli ensam kvar. Men jag tänker inet ge upp vår kärlek för det, jag älskar dig kushtrim.. mitt hjärta slår för dig.


det känns som  att luften kväver mig, men jag vet att jag inte kan falla, jag har folk som tror på mig . jannika green, du är den personen som fått mig resa mig så många gånger, bästa vän.

/ kess.